Hur kommer det sig att ena dagen kan man storgråta på nattbussen och andra dagen skratta av lycka till den tredje dagen så man gråter igen? Jag tror inte att jag orkar med detta längre även fast jag vet att nästa tur med nattbussen, så kommer jag förmodligen hoppa av lycka igen. Det är bara så himla svårt när det går upp och ner hela tiden, det tar verkligen på krafterna. Det gör allting väldgt spännande men så outhärdligt på samma gång. Jag vet inte vad jag ska tro eller vad jag vill tro på. Just nu känns allt skit men imorn kan det ändras, jag vet inte om jag tycker att dessa förändringar, hela tiden är bra. När det handlar om killar varför måste allt bli så komplicerat även fast man har absolut inte vill det? Jag fick ett sms alldelses nyss där det stod;The botten is nådd, hur långt kan man gå? hur långt kan man sjunka? hur kasst kan man må? kändes förjävligt illa men det börjar bli lite bättre nu min vän, om man tappar fästet ocb trillar ner ska man klättra upp igen!
så sant så och det är precis det jag tänker göra! Tack bästis
over and out
Musikvideo
10 år sedan
Hej gumman , vet inte vad detta handlar om men jag förmodar att det är nåt killproblem. Mitt enkla råd, koppla på hjärnan här. Förmodar att din hjärna mycket väl vet att det här inte är bra , inget att hoppas på och en återvändsgränd . Här behöver din hjärna ta komandot över dina känslor . Förnuftet tala förstånd med känslan helt enkelt, för någonstans inom dig är jag säker på att du vet vad du måste göra. KRAMAR
SvaraRadera